´

Jo, efter 3 veckor i Chile ger Moder Jord sitt välkomnande. Kl 4 imorse vaknade jag och Eric av ett jordskalv. Sängen skakar, glas klirrar. Jag väntar på att det ska sluta och Eric går upp och tittar till barnen som också vaknat. 25 sek känns som en evighet. Det slutar och vi ligger kvar. Tío Lucho (Erics morbror) ringer och frågar hur vi mår. Jag skriker "faaan vad det skaka". Han lugnar mig och säger att det inte är någon fara och att vi ska somna om men att det kommer komma efterskalv. 4,14 skakar det till lite lätt. SOMNA OM?! det gick inte, jag låg och planerade hur vi skulle ta oss ut om det skulle skaka till ordentligt. Vid frukosten pratar vi med barnen som inte gjorde något större av det hela, samtidigt såg vi på nyheterna att det mätte 5,9 på Richterskalan och att epicentrum var 50km utanför kusten, nära oss alltså. INGEN kom till skada, men det väcktes många minnen från jordbävningen/tsunamin som drabbade Chile feb 2010.

Annars då?
Allt är bra. Vi har bott i vår lägenhet i 1 vecka, innan det bodde vi hos Tía Luisa (Erics moster) som tog hand om oss bättre än bäst :-) Hon lagade mat, tvättade, bäddade, diskade skämde bort oss helt enkelt. Nu har vi hittat en väg för barnen att ta till skolan, så de går dit själva. En promenad på ca 20 min sen Metro sen 10 min promenad Framme. Skolan börjar 8.30 och Antonio slutar 13.30 Ofelia 16.00 och Leo 16.45. Vi hämtar Nono men idag ska Ofelia åka hem själv. Leo han klarar sig. Nu laddar vi för Nationaldagsfirande hela helgen. Det börjar på fredag då Ofelia ska dansa cueca i skolan, sen blir det mat och dryck för hela slanten till på måndag.

Barnen vill också skriva så jag slutar här. Vi ska försöka uppdatera oss lite bättre nu när vi börjat få lite rutiner.

Puss på er och blås inte bort!

//P